Oj, så mycket kritik Göran Hägglund har fått och kommer att få för sin debattartikel i DN. Ger man sig på exempelvis det elitistiska kultur(vänster-)etablissemanget ligger man risigt till. Därför är det kul att Hägglund vågar!
Jag är för yttrandefrihet – väldigt för. Jag tycker att alla konstformer och åsikter ska ha rätt att komma fram (så länge de är lagliga...). Feministisk porr, opera och pantomim – kör på. Dock är det en sak som jag inte accepterar. Det är att jag ska betala för det via skattsedeln. Vuxna människors fritidsnöjen får de vuxna människorna betala själva. Det ska inte skattebetalarna göra.
Jag hoppades att den borgerliga regeringen skulle rensa upp i bidragen till kultur, presstöd, TV-licenser, "genusforskning" och annat, men där har det inte hänt mycket. Det gör mig besviken.
Jag vet allt allt kulturstöd inte kan tas bort och jag kan inte på rak arm säga vad som ska vara kvar, men det är av största vikt att vi börjar att diskutera hur mina och era pengar används. Jag vill i alla fall inte lägga dem på feministisk porr eller på att (okej, nu raljerar jag) ge östermalmstanter 1500 spänn per biljett för att de ska gå på opera. Själv såg jag Tarantinos Inglourious Basterds häromkvällen och jag fick inte en krona för det. Tvärtom fick jag betala 110 kr. (Det var det dock värt. Förbaskat bra film!)
Blogginlägg om feministisk porr
Blogginlägg om Kungliga Operan
Tillägg: Intressant artikel av Kjell Häglund i Axess
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Dock i sanning bisarrt att Hägglund, själv näst intill en vandrande defintition på begreppet etablissemang, skriver en sån här debattartikel. Och att man som ledare för ett parti som titt som tätt är snubblande nära 4% spärren börjar prata om demokrati när ens eget parti har HELT oproportioneligt stor makt i förhållande till sympatisörer... Tja. Karln är slipad. Det får man ge honom. Eller hans tal/insändarskrivare.
Hej, hnk!
Visst är GH en del i etablissemanget. Samtidigt står han ganska långt från det gängse PK-etablissemanget med sin syn på barnomsorg, aborter, genusfrågor etc. Oavsett om man ser honom som en etablissemangsrepresentant eller en skrivbordsrebell, tycker jag att han har rätt i mångt och mycket. Det finns bland kultureliten ett genuint förakt för den "vanliga människan", som gillar Ledin, sängkammarfarser, Robinson, Bingolotto och gråtande barn.
Vänligen / Herr K.
Skicka en kommentar