Pride-festivalen är i full gång. Jag förstår att homo-, bi- och transsexuella är glada över vårt öppna samhälle, där de har möjlighet att bejaka sin sexualitet och att genomföra arrangemang som Pride-festivalen. Jag är också glad över att de har dessa möjligheter.
Dock tycker jag att HBT-lobbyn alltför lättvindigt klarar sig utan granskning eller kritik. Det är en politisk rörelse, som har till syfte att steg för steg flytta fram positionerna. De avfärdar alla, som inte till 100 procent delar deras åsikter, som homofoba och media och politiker sväljer deras argumentation med hull och hår. Stockholms Lokaltrafik har exempelvis regnbågsflaggor på sina bussar under festivalen. Det tycker jag är fel.
Inför festivalen kom det ett dekret från festivalarrangörerna om hur journalisterna skulle arbeta:
"Ta inte någons sexuella läggning eller könsidentiet för givet, beskriv alltså inte de människor ni intervjuar som ”homosexuell”, ”transsexuell” eller ens som man eller kvinna och så vidare om personen inte uttryckligen själv kallar sig det."
"OBS! Om någon inte följer de regler som beskrivits ovan har säkerhetspersonal, parkchef och pressansvarig rätt att frånta vederbörande veckobandet och ackrediteringen."
Kan ni tänka er vad som hade hänt om exempelvis moderaterna hade ställt motsvarande krav på journalistkåren inför en kongress? Jo, det hade blivit ett indignerat ramaskri och en bojkott från samtliga medier. När det gäller Pride tycks det nästan inte vara några problem. Ett av undantagen är Expressen, som i alla fall skrev en ledare om detta.
Dagens Nyheter intervjuade Prides presschef Anna Söderström. Bland annat sade hon: "De flesta journalister brukar dock sköta sig och vara självgående". Det är nästan Goebbels-klass på det uttalandet.
I dagens Svenska Dagbladet skrev Bitte Assarmo en intressant debattartikel. Det är skönt med någon som vågar utmana det politiskt korrekta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Heter det HBT? I Metro innan semestern stod det att man gått från HB till HBT, men i år hade man upptäkt man missat Q-delen (queer för er okunniga) Dvs i år skulle det heta HBTQ.
Fö detta dekret att inte skriva ut personensbakgrund är ju redan antaget av massmedia. Titta på det du skrev om killen som blev bestulen av cykeln. Det är ju bara ett ett exempel när man avstår att ge sammanhanget för ett grumligt syfte.
//CT
HBTQ... Om det fortsätter så kan det bli jäkligt långa förkortningar i framtiden. Hur ska man hinna lära sig allt? Jag kände mig ganska uppdaterad när jag skrev HBT, men tydligen ligger jag efter.
Herr K.
Njae, det räcker visst inte med HBTQ heller. Militanta flator gillar inte att klumpas ihop med bögar under ett gemensamt 'H' utan föredrar att skriva LGBT (L först, förstås). Så det ska väl vara LGBTQ om man ska täcka in allt. När sedan pedofiler och tidelagsidkare vill vara med på ett hörn så blir det väl LGBTQPD. Fast det är ju diskriminerande med den inbördes rangordningen (lesbiska högst i hierarkin, därefter bögar, bi en svag trea, transsexuella är den näst lägsta kasten och queer är kastlösa). För att det ska bli riktigt jämlikt tycker jag att man ska slumpa den inbördes ordningen varje gång, så att det lika väl som LGBTQ kan bli GTLQB eller TLBQG.
Personligen tycker jag att dessa narcissistiska kravmaskiner börjar bli jävligt tröttsamma. Hur många tusen år till tänker de samlas för att slå in öppna dörrar och gapa i megafon om något så trivialt som sexuell läggning? QGTBL-folket skulle gråta blod om de fick veta att de slutade vara kontroversiella för många år sedan.
Hela tiden ser jag kritik mot Priderörelsen, jag förstår inte detta tjat om att det inte får kritik?
Nej, journalister får inte bestämma människors identiteter. Är inte det vettigt? Hur svårt är det att skriva "person" om du aldrig fick något svar från personen om hur denne definierar sig? Att definiera någon annan är ett maktövergrepp.
Hej, Mikusagi!
Visst finns det kritik men den kommer från "vanligt" folk. Kritik från etablissemanget – journalister, politiker etc – lyser i stort sett med sin frånvaro.
Jag håller inte med dig om att det är ett "maktövergrepp" om journalister definierar en person som exempelvis man. Det är deras jobb att beskriva verkligheten – inte att skriva artiklar som de de skriver om ska bestämma innehållet i. Då blir det information/reklam och inte journalistik.
Fy bövelens vad irriterad jag blir på kommentarer i stil med "kan du tänka dig vad som hade hänt om man sagt så på moderaternas kongress". När ska folk fatta att det som det här handlar om är att inte legitimera ett förtryck mot HBT-personer. När jag skrev en artikel en gång så blev folk upprörda för att jag skrivit att homosexuell kärlek är så jävla vacker. De sa att det hade blivit ramaskri om någon sagt att heterosexuell kärlek är så jävla vacker eller än värre "den vita rasen är så jävla vacker".
När ska ni förstå att uppvärderandet av en förtryckt grupp har ett politiskt syfte på ett helt annat sätt än uppvärderandet av en grupp som redan har det bra. För det är faktiskt två helt väsenskilda mekanismer. Det ena är ett sätt att försöka uppnå jämlikhet, det andra är ett maktinstrument för att bibehålla ett förtryck.
Hej, Alexander!
Jag förstår ärligt talat inte vad du menar. Oavsett om det är politiska partier, lobbygrupper eller liknande, ska de inte tala om för pressen vad de ska skriva. Jag vidhåller att pressen aldrig skulle ha accepterat Prides krav om det kommit från något annat håll än just HBT-lobbyn. Det visar hur stark den lobbyn är.
Herr K.
Skicka en kommentar