I dagarna är det 40 år sedan studenterna ockuperade sitt eget kårhus i Stockholm. Dessa medel- och överklassungdomar (ja, nog var det mest sådana som studerade vid universitet på den tiden) talade om arbetarmakt och slängde slagord omkring sig på samma sätt som min motorgräsklippare sprider gräs i trädgården. De lämnade snart det ockuperade kårhuset och blev makthavare i samhället. Deras generation har förstört mycket i Sverige. Det var efter 1968 som skolorna förslappades, barnprogrammen blev vänstervridna, inflationen tog jättekliv, löntagarfonder infördes, utrikespolitiken präglades av vurm för kommunistdiktaturer och proggmusiken gjorde sitt intåg. (Just proggmusiken var kanske inte något jättestort problem men den lät allt som oftast för jäkligt. Undantaget var John Holm, som fortfarande är bland det bästa som gjorts på Sveriges musikscen. Han var ju också något av en främmande fågel i "musikrörelsen".)
Vi ska inte glömma 68-generationen men jag tänker definitivt inte fira något 40-årsjubileum utan bara glädjas över att den generationens makt är på väg att försvinna.
Läs mer om kårhusockupationen i DN På Stan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ha, ha! 1968, student i Lund! Vilket drag! Inte konstigt att det gick så bra för oss senare i livet!
Nu är vi så många som går i pension och har tid att tramsa runt att vi helt kommer att ta över makten...
He, he!
Hej, gubben!
Själv är jag lite för ung för att ha varit med 68, men det var säkert skitkul – rödvin och en massa sex. Den delen har jag full förståelse för. Det är bara de politiska inslagen jag vänder mig mot.
Trevlig helg!
Herr K.
Skicka en kommentar