I februari skrev DN-journalisten Maciej Zaremba en utmärkt artikelserie om den svenskaste av alla sjukdomar – kränkning. Snart sagt alla blir kränkta i tid och otid. Jag tog också upp det här på bloggen.
Idag är det dags igen. Per Gudmundson i SvD skrev en intressant artikel om hur kränkta riksdagsledamöter blir i sitt arbete. Det lär väl inte dröja innan någon riksdagsledamot blir kränkt för att en motståndare inte delar dennes åsikter. Ska man jobba som riksdagsledamot (jag höll på att skriva riksdagsman men kom på mig – tur, annars hade säkert någon blivit kränkt) gäller det förbaske mig att tåla en del och inte gnälla på att man blir kränkt så fort man inte får som man vill.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nää, fy vad kränkt jag känner mig p.g.a. ditt elaka inlägg. Ska inte vi människor få må dåligt längre - inte ens om vi vill? VA!
Hej, Gubben!
Du är en riktig svensk, du! :-)
Må så gott i solen!
Herr K.
Skicka en kommentar